Förmodligen borde jag skaffa mig en hobby istället för en tredje blogg. Jag kan nog inte riktig motivera etablerandet av denna mer än att den förhoppningsvis hjälper mig till en bättre livsföring samt att jag uppenbarligen har för mycket tid till förfogande och att det fortfarande är för kallt för bara att sitta ute under ek och lukta på blommorna, vilket jag annars skulle föredra.Mat är inte riktigt min domän, faktiskt raka motsatsen. Det är tråkigt att laga mat och jag är verkligen tokdålig på det. Oftast har jag, kanske mer omedvetet än medvetet, använt taktiken att bli så jäkla hungrig så att jag struntar i hur maten smakar. Resonemanget bakom detta är antagligen att allt är gott om man är vrålhungrig, eller gott och gott, kanske mer att hungerna är så stark så att man inte tänker på vad det smakar och att man dessutom inte hinner smaka för att man äter så snabbt. Dessutom misstänker jag på goda grunder att mina smaklökar redan har begått kollektivt självmord, alternativt spelar de döda i ren skräck och som överlevnadsstrategi, alternativ har jag bara vant mig vid att mitt födointag inte brukar vara av sådan angenäm karaktär. Dessutom har mat och jag en liten brokig historia så att säga. Ofta har det handlat om att mat vill in i mig men jag vill inte ha in mat. Dessutom är inte smakupplevelsen det som hamnar överst på min lista för valet av födointag, snarare hamnar det på tredje plats. På andra plats hamnar att det ska vara hälsosamt intag och på första plats att det ska vara etiskt. Med etiskt menar jag att inte äta något som har haft en egen matspjälkningsförmåga och allra allra helst inget som är spunnet från något som har haft matspjälkningsförmåga, dvs. alltid vegetarisk kost och allra allra helst vegankost. Den sista blir dock ganska svår när man inte finner matlagning angenämt och speciellt inte slutprodukten som ska in i munnen efter matlagningsproceduren.Dagens första måltid blev såldes följande. En mjuk halv-varm massa främst bestående av havre men även en hel del frön som tydligen ska vara bra för matsmältningen. Detta ackompanjerades av röda, söta och ännu varmare klickar röda små bär vilka är mer kända under namnet hallon samt ett stycket äpple som agerade såväl sked som komplementerande bukfylla samt som en relativt söt och krispig kontext gentemot de varma, söta och mjuka. Det varma geggan toppades med kanel. Jag blev nästan mätt.