52,1 kg

52,3 kg. Ja vag ska jag säga? Iaf inte över 53 , bra. De där 0,7 hade gett upphov till känsla av misslyckande och lättare panik, även om jag förstår att vågen säkerligen kan diffa betydligt mer. Påsken har lämnat spår efter sig med andra ord. Nu nya tag! Under 50 ska jag!

Byst-midja-stuss: 85-65-92. "92" ska ner...

Toknaken: 52 kg.
Fyra till ska väck. SAKTA men säkert...

53,1.
Hädan efter ska jag väga mig i strumplästen.

53,1

53,3

Vet inte inte om min våg har en släng av mytomani, det hävdar i alla fall att jag väger 53 kg (52,6) på mina 163 cm. Således mår jag bra. Mitt uppsatta och extremt ohälsosamma mål är att väga som mest min längd minus 110.

Det är extremt ohälsosamt för siffror är bara siffror och värdering kring nummer borde vara fasligt förbjudet för mig. Hur som, tre kilo till skall bort och sedan inbillar jag mig att jag kommer må bra. Sedan vet jag att må-bra inte är korrelerat till min vikt överhuvudtaget, det är tjurdefekation som man brukar säga.

Så nu gör jag massor av förbjudna saker. Väger mig på opålitliga vågar, värderar mitt jag efter siffror och myser lite försiktig i själen av min viktnedgång.